Insändare 15 maj 2020
Det kommer rapport på rapport från olika arbetsgrupper hur olika länder ska ta sig ur den ekonomiska kris som uppstår med anledning av corona. Förra veckan kom den omtalade Vihriälärapporten från Finland. Här på Åland däremot arbetar landskapsregeringen isolerat utan att lyfta in externa experter, trots att de finns.
I lagtinget får vi i debatt efter debatt höra att ”vi gör så gott vi kan” och ”vi måste ta det akuta först”. Tyvärr räcker inte det. Vi måste få till en långsiktig strategi där de insatser som nu genomförs är en del av en större plan. Givetvis hinner inte landskapsregeringen med detta, vi har full förståelse att man inte mäktar med mer själv. Därför måste man våga anlita externa parter.
ÅSUB utförde under 2019 en Tillväxtstudie där den åländska BNP:n, produktiviteten och ekonomiska förutsättningar analyserades. I den skrivs att: ”Rapporten identifierar fyra globala tillväxtrender som bedöms ha potentialen att påverka de åländska tillväxtförutsättningarna på ett omfattande och bestående sätt: den tekniska utvecklingen, klimatförändringen, befolkningstrender samt en omfördelning av ekonomisk makt från det nordvästra till det sydöstra halvklotet. De här så kallade megatrenderna kan komma att påverka både näringsstrukturen samt produktiviteten, sysselsättningen och investeringarna i både privat och offentlig sektor på Åland.”
Tillväxtstudien borde omgående coronauppdateras och expertgrupper borde tillsättas för att komma med konkreta förslag på hur vi kommer över de olika pucklarna. En sak är för oss säker; vi kommer inte att lösa coronakrisens verkningar med gårdagens metoder. Vi har inte heller råd att sätta pengar på åtgärder som saknar, eller har en mycket svag, effekt.
I Vihriälärapporten konstateras att alla tillgängliga medel behövs för att klara krisen, det talas bland annat om nedskärningar i utgifterna, en skärpt beskattning och en strukturpolitik som stöder tillväxten. Åtgärderna är inte enkla och knappast särskilt efterfrågade i många fall. Med fel balans sinsemellan risker de dessutom att förvärra krisen istället för att hjälpa Åland ur den. Vi behöver därför jobba kunskapsorienterat, långsiktigt och strategiskt.
Men nu står vi här. Det enda som planerats för framtiden, som jvi känner till, är att den berömda osthyveln har åkt fram. ”Spara på personalkostnaderna” har landskapsregeringen gått ut med till myndigheterna, utan till synes någon strategisk tanke om var vi behöver satsa och var vi ska bromsa, och dessutom med oklar påverkan på det faktiska resultatet.
För Ålands skull hoppas vi att landskapsregeringen sväljer prestigen och kommer ner från sina höga hästar. Liberalerna har skrivit motioner om behovet av att lyfta in mer kompetens och vi har återkommande pekat på behovet i debatterna. Vad är det man är rädd för? Att det ska komma förslag som man politiskt inte vill genomföra?
Ingrid Zetterman
Katrin Sjögren
John Holmberg
Liberalerna