Anförande 4 maj 2020 med anledning av vår åtgärdsmotion om anti-korruption
Talman.
Korruption är en känslig fråga. Många tar illa vid bara av att frågan lyfts. Jag tror dock att det är viktigt att prata om det, och att vi alla i offentlig sektor lär oss mer om det. Korruption behöver inte vara olagligt, men det tär alltid på förtroendet mellan individen och institutioner. Och korruption handlar inte bara om mutor utan också om intressekonflikter, favorisering, oetisk beredning av beslut i hemlighet eller inom en begränsad krets. Alltså saker som vi möter ofta i det lilla samhället. Vem får inflytande? Vem får information? Behandlar vi alla ålänningar lika?
I motionen nämner vi att det finländska arbetet med anti-korruptionsstrategi är intressant Ålands del. Samtidigt konstaterar vi att Norden generellt förknippas med låg korruption men att utbildning och medvetliggörande är lika viktigt här som på andra platser. Det finns indikationer på att folkets förtroende för politiken inte är tillfredsställande på Åland, och det pratas om att det lönar sig att känna politiker. Om politiken är objektiv så borde det uppvisas för ålänningarna.
Organisationen ”Ledarna”, en svensk chefsorganisation, lyfter följande punkter som centrala i det förebyggande arbetet:
- Prata om era gemensamma värderingar.
- Sprid kunskap om korruption och vilka risker som finns.
- Ta upp etiska frågeställningar kopplade till konkreta situationer med dina medarbetare.
- Se till att dina medarbetare förstår och kan följa de lagar och regler som finns.
Punkterna är ganska enkla men i praktiken kan det vara än svårare. Talman, jag har fått det sagt till mig, att det inte är bra att jobba med antikorruption på Åland för att Åland är så litet och att gränsdragningarna därmed är svåra. Men just därför behövs arbetet med fördjupning av kunskap och diskussion om vad som är ok, och vad som inte är ok. Korruption är som sagt mycket mer än det som är olagligt, det handlar till stor del om vad som är olämpligt. Och det är viktigt att jobba med tillit till politiken. I ÅSUBs stora tillitsstudie år 2018 kan man utläsa att tilliten är låg till politiken, och allra lägst till de politiska partierna.
Jag har under en tid ägnat mig åt att fördjupa mig i frågan om tillit och socialt kapital och läst en del om och av professorn i statsvetenskap vid Harvard, Robert Putnam. Han menar bland annat att ”Frivilligt samarbete är lättare i ett samhälle som har ärvt ett stort socialt kapital i form av ömsesidighet och nätverk av samhällsengagemang. Med socialt kapital menar vi här inslag i samhällsorganisationen, till exempel förtroende, normer och nätverk, som kan förbättra samhällseffektiviteten genom att underlätta samordnade operationer.” Alltså socialt kapital minskar transaktionskostnaderna i samhället. Putnam säger också att ”Förtroendet oljar samarbetet. Ju högre graden av förtroende är inom ett samhälle, desto sannolikare är det att det råder samarbete.” I dessa tider är det viktigare än på länge att hela samhället får vara med, eller som det sägs i mål 2 i Hållbarhetsagendan: ”Välgrundad mellanmänsklig tillit och fredliga relationer utgör grunden för långsiktig bärkraft.”
Vi vet att arbetslöshet och försämrad privatekonomi minskar tilliten, alltså vi kan förvänta oss en ytterligare lägre tillit från ålänningarna. Korruption raserar tilliten och sociala kapitalet. Socialt kapital, tillit och korruption hänger alltså ihop, och därför föreslår vi att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta del av Finlands anti-korruptionsarbete för att klargöra till vilka delar den nationella strategin mot korruption blir gällande på Åland, samt utformar en egen strategi för landskapsmyndigheterna på Åland.