Anförande 16 december 2019
Talman.
”Det är mörkt och lite ruggigt och en stor del av dygnet är mörkt. Sommarens solbränna har bleknat. Men det är bara att hålla ut för vi vet alla att ljuset kommer tillbaka och med ljuset piggnar också våra hjärnor till. Blekheten som kännetecknar våra kinder och håglösheten många kanske känner just nu präglar också regeringsprogrammet.”
Så inleddes centerns gruppanförande för fyra år sedan då regeringsprogrammet debatterades. Det var början på fyra år av nejsägande och skällande. Vi har ambitionen att arbeta annorlunda och mer konstruktivt och därför vill jag inleda liberalernas gruppanförande med några positiva ord. Jag vill börja med att gratulera centern och lantrådet Thörnroos till ett gott valresultat och också till att få ihop en regering med en bred majoritet. Vi kände inledningsvis en oro inför att allt skulle rivas upp men regeringsprogrammet visade sig att i mångt och mycket vara förvaltande, och i stort sätt fortsätter man på en redan utstakad väg. Det är bra, ett regeringsbyte ska inte innebära allt för stora kastbyar. Vi är också glada över att se flera liberala frågor i regeringsprogrammet; löften om en ansvarsfull ekonomi, fortsatt arbete med den så kallade PAF-fonden, utveckling av högskolan och en lågtröskelverksamhet för alla ungdomar.
Men oppositionens roll är att kritisk granska och den uppgiften ska också tas på stort allvar. Jag vill börja med att återkoppla till det jag sa om att det är bra att regeringen ämnar förvalta det som tidigare regering, och regeringar, arbetat med för vi saknar ändå framtidsprojekten. De lyser med sin frånvaro. Ord som ständigt dyker upp i programmet är ”utredning”, ”översyn”, ”utvärderas” och ”ses över”. Det är mycket lite som sägs att faktiskt ska göras. Handlingskraften och en gemensam målbild verkar saknas. Det är problematiskt, vi behöver göra strukturförändringar som bär Åland in i framtiden – var finns visionerna bästa regering?!
Att regeringen tänker tillämpa en åtstramad finanspolitik är bra, regeringen konstaterar i sitt program att utrymmet för reformer som föranleder merkostnader kommer att vara mycket begränsat. Ändå går regeringen in för att utöka antalet ministrar till åtta! Det är sanslöst! Man säger att patientavgifterna på ÅHS ska öka, att färre anställda ska göra mer och utvecklingen ska begränsas men själva ska ministrarna göra mindre. Det innebär en kostnad om över 100 000 euro på årsbasis och närmare en halv miljon under mandatperioden. Det är faktiskt makalöst, eller snarare smaklöst.
Det är också anmärkningsvärt att regeringen består av bara av ledamöter från tätorterna. Så mycket för den regionalpolitiken! Det syns också i regeringsprogrammet. Vi saknar en tydlig regionalpolitik. Det är helt otroligt att regeringsprogrammet inte har ett avsnitt om detta – efter all diskussion under tidigare mandatperiod.
Vi ifrågasätter också att självstyrelsepolitiken och jämställdhetsfrågorna nedgraderats från lantrådet till andra ministrar. Men märkligast av allt är att ingen minister har ansvar för demokratifrågorna, trots att vi i programmets inledning kan läsa att ”Utvecklingen av Ålands självstyrelse och demokratin har högsta prioritet.” Därefter nämns ordet demokrati bara två gånger till; att Åland ska vara en demokratisk förebild och att Ålands radio är en viktig del av det demokratiska systemet. Vi saknar ett modernt synsätt på demokratin, och noterar att det inte skrivs något om förnyad offentlighetslagstiftningen. Barn- och ungdomar nämns knappt alls, Rädda barnens inlagor har lämnats till sitt öde och det finns inte heller en ansvarig minister för detta. Anmärkningsvärt att ordet familj inte ens nämns, är de inte viktiga?
Talman, så till sakpolitiken. När det gäller autonomin och självstyrelsen konstaterar vi att det är många ord som representerar till synes liten verkstad. Den största besvikelsen är att man inte vågar ta itu med den för näringslivet viktiga frågan om en modernisering av näringsrätten, utan den begravs i en utredning om huruvida en sådan alls behövs.
I den ekonomiska politiken finns många lovvärda skrivningar om hur man ska arbeta strategiskt för en ekonomi i balans. Problemet är bara det att det lovas pengar hej vilt i resterande program. Och vi hade verkligen förväntat oss att det skulle finnas tydliga skrivningar om driftsprivatiseringar som nu helt saknas. När det gäller kommunernas ekonomi saknas skrivningar om kriskommuner vilket vi uppfattat att varit en viktig fråga för centern, och som jag tror att alla här i salen är överens om att behövs. Vidare ställer vi oss frågande till att särskilt stöd ska utbetalas till kommuner i behov av driftsstöd. Nu gällande lagstiftning medger inte det och vi kan väl inte tänka oss att de ekonomiskt sinnade moderaterna skulle godkänna ett sådant förfaringssätt.
Så några kommentarer om social- hälso- och sjukvården; Patientavgifterna ska nu höjas, vi ser med stor oro inför det att det införs avgifter inom psykiatrin. Man måste förstå att denna patientgrupp skiljer sig och inte söker sig till vård på samma sätt som andra patientgrupper. Det går stick i stäv med skrivningarna om att vården ska söka sig till människorna. Vidare vill man ge skolhälsovårdarna kompetenslyft för att hantera psykisk ohälsa. Vi konstaterar att skolhälsovårdarna är en högt utbildad grupp och att ett kompetenslyft knappast är lösningen. Missförstå inte, mer kompetens är alltid bra men skolhälsovårdarna ska ha tid också. Vi ifrågasätter också att vi på Åland själva ska sätta resurser på att utreda de samhällsekonomiska effekterna av tidiga insatser, området är redan välbeforskat. Gällande ÅHS finns flera frågetecken: man ska INFÖRA specialistsjukskötarmottagningar – sådan finns det redan en hel del av. Vi tror att man kanske menar expertsjuksköterskor, eller avancerade kliniska sjuksköterskor, men det är de facto en helt annan vårdkategori. En satsning på avancerade kliniska sjuksköterskor är däremot mycket välkommet. Vidare känns det märkligt att man låser en lågtröskelverksamhet till psykiatrin som bedriver specialistvård, och också att bestämt låsa seniormottagningen till primärvården – även om det känns betydligt mer logiskt. Det är mycket bra att klientavgiftslagen ses över, det tror jag att vi har den nya hälsoministern att tacka. Däremot är skrivningarna om stödboende märkliga – varför har man lämnat bort det minst lika viktiga boendestödet? Eller är det man menar? Ett kunskapscentrum om demens är bra, men varför inte hela geriatrin? Överlag verkar det ges få verktyg för kommunerana att hantera en åldrande befolkning. Vi saknar dessutom skrivningar om både familjecenter och trygghetsboenden men välkomnar ny välfärdsteknik, tillgänglighet och ny funktionshinderslag – mycket bra!
När det gäller utbildningen finns det inget nytt, utan ett helt kapitel där man slår in öppna dörrar. Vi hittar faktiskt inga nyheter vilket är en stor besvikelse. Men en skrivning vill vi lyfta, det gäller behörigheterna där vi vädjar om att vi på Åland inte ska godkänna lägre behörigheter än vad man gör i Sverige och Finland.
Kultur och idrott är också en besvikelse med otroligt svaga skrivningar. Var är satsningarna? Senaste nobelfest visar vilken otrolig marknadsföring för Åland som kulturen kan bidra till genom sopranen Sofie Asplunds enastående insats under prisceremonin. Men också breddkulturens betydelse för folkhälsan och välmåendet utelämnas. Idrottspolitiken får nöja sig med en utvärdering.
När det gäller jämställdheten att det bara är att gratulera obunden samling som lyckats få igenom sin politik. Där finns nämligen nästan ingenting alls. Hur gör man med löftet om jämställda löner? Hur ska våldet i nära relationer minska? Hur ska familjepolitiken utvecklas för att öka jämställdheten? Att regeringen är ojämställd, vilket är ett sorgebarn i sig år 2019, syns sannerligen i programmet.
Talman. Näringslivet har getts det största avsnittet där den moderata ministern piskats in i centerbåset som består av gammaldags bidragspolitik; skogsstöd, skrotningsstöd, transportstöd, fiskestöd, investeringsstöd, stöd, stöd och stöd. Primärnäringarna är oerhört viktiga för Åland och det är bra att en sargad nisch får synlighet i regeringsprogrammet men var är de nya näringarna; var finns fokus på IT, banking, försäkring, kreativa näringar och tjänsteföretag? Lite pinsamt också att man missat den cirkulära ekonomin när det gäller industrin. Det är ju där som det stora potentialet finns.
När det gäller infrastrukturen så är vi besvikna på skrivningarna om kollektivtrafiken. De säger ingenting. Att HI varit med och godkänt detta för klimatet viktiga avsnitt är för oss en gåta, satsningarna gäller flygtrafik och EPA-traktorer. Otroligt! När det gäller skärgården konstaterar vi att det är dags att visa handling. Man har avslutat ett pågående projekt, lämna nu inte skärgården till sitt öde! Det hela får inte sluta med att ingenting alls görs – även om det ligger i farans riktning då vi ser på sprickorna i regeringsblocket. Vi räknar med att hela projektet noggrant förankras med lagtinget, såväl kostnader som säkerhetsnivå och övriga frågor.
Som sista sakpolitiskt punkt lyfter jag miljön. Det är bra med skrivningar om strukturplanering och vi hoppas att alla regeringspartier nu står bakom detta. Planering behövs men vi som anser det brukar inte vara i majoritet – och lantrådet har redan i sitt öppningsanförande konstaterat att det bara handlar om dialog. Ingenting ska göras. Det är bra med både vatten- och klimatlag, det hade också vi med i vårt program. Liksom det är bra att fortsätta med Flexens och Smart Energy Åland. Men också inom detta fält saknas nyheter och innovationer. Det är mestadels bara fortsättning på det som varit.
Slutligen talman. En av våra deviser under valrörelsen var ”Människan i centrum, inte strukturerna”. I regeringsprogrammet hur nu människorna fått flytta på sig till förmån för annat. Vi konstaterar att hela socialvården getts lika mycket plats i regeringsprogrammet som jakt och fiske – det säger faktiskt något om var regeringen Thörnroos fokus är, det är inte bland de ekonomiskt utsatta, som inte alls nämns i alls, och inte heller är fokus på barn eller äldre.
Men med det sagt; vi är övertygade om att alla partier i den här salen sitter här för att de vill göra ett bra Åland bättre. Vi ser bara lite olika på hur vi når dit. Med de orden vill jag och liberalerna önska lantrådet Thörnroos och regeringen ett varmt lycka till i sitt, för Åland och för ålänningarna, mycket viktiga arbete.