Om finansiering av hemvårdsstödet

Fru talman!

Framställningens syfte är att ge ekonomiska förutsättningar för kommunerna att förverkliga lagen om hemvårdsstöd och innebär en kostnad om närmare en miljon euro för det offentliga Åland. Därtill drabbas troligtvis det offentliga av minskade skatteintäkter i och med att ett längre hemmavarande stimuleras. Av den bördan ska landskapet stå för drygt 400 000 euro. I budgetförslaget för 2016 kan vi läsa att vi har att förvänta ett underskott och prognoserna längre fram ser inte heller ljusa ut.

I ekonomiskt svåra tider ska vi inte låta bli att satsa på utveckling av Åland, tvärtom. Däremot borde de medel som vi investerar ge bra avkastning.

Avkastningen för de medel vi står i beredskap att satsa handlar i detta fall om uppfyllandet av syftet med LANDSKAPSLAG om hemvårdsstöd. Vi kan läsa i andra paragrafen i hemvårdsstödslagen att:

Lagens syfte är att med barnens bästa som utgångspunkt ge vårdnadshavarna valfrihet i fråga om vården av barnet och goda förutsättningar att förena föräldraskap och yrkesarbete samt att främja jämställdheten i samhället.

Jag är ytterst tveksam till att hemvårdstödslagen syften kommer att uppfyllas. Orsakerna till varför jag finner tveksamheter till att budgetframställningen kommer att ge avkastning är många, låt mig lyfta några orosmoment:

Vad gäller målen om ökad valfrihet och barnens bästa kan följande konstateras:
Med 500 euro per månad som inkomst klarar två grupper av att vara hemma en längre tid; de som redan lever på bidrag och de som har det ekonomiskt mycket väl ställt. Den belånade medelklassen och låginkomsttagarna har sannolik små möjligheter att nyttja stödet till fullo. Det kan alltså konstateras att vi inte ger en reell och generell valfrihet till barnfamiljerna. Inte ens den allra första tiden efter föräldrapenningen, trots att det råder forskarkonsensus om att barn mår bra av att vara hemma med sina föräldrar till 1- 1,5 års ålder. Därefter, menar forskarna, att barn generellt varken mår bättre eller sämre av att vara hemma eller i barnomsorg.

Ur ett jämställdhetsperspektiv kan det konstateras att jämställdhetsmorötterna i hemvårdsstödslagstiftningen är små medan de rådande sociala normerna är starka. Statistiken är otvetydig; det är huvudsakligen kvinnor som är hemma med barn. Vi har allt att vinna på ett starkare kvinnligt deltagande i arbetsmarknaden. En progressiv arbetsmarknadspolitik uppmuntrar inte till långt hemmavarande. Vidare kan det konstateras att varken 700 eller 500 euro i månadsinkomst ger ekonomisk självständighet – Inte under tiden som man uttar stödet och inte heller då man når pensionsålder. Dessutom leder ett långt hemmavarande till statiskt lägre lön livet ut, vilket i sin tur leder till lägre skatteinkomster. Sammantaget riskerar alltså ett långt hemmavarande leda till ökade offentliga kostnader i form av bidrag så som utkomststöd och bostadsbidrag.

Vi ser tydligt i och med denna framställning att hemvårdsstödslagenlagen kommer att leda till ökade strukturella kostnader. Hemvårdsstödslagstiftningens syften är goda och välgenomtänkta men jag ser uppenbara risker för att resultaten kommer att bli små i jämförelse med kostnaderna. Jag vill därför att effekterna följs upp noggrant. OM det visar sig att hemvårdsstödslagens syften inte uppfylls bör lagen revideras, allt annat vore såväl socialt som ekonomiskt ohållbart.

Tack fru talman!

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *