Insändare 14 juni 2019
Många småbarn har särskilda behov men saknar diagnoser eftersom att utredningar oftast utförs först mot skolåldern. För många småbarn med särskilda behov är det så gott som omöjligt att delta i ordinarie motionsformer eftersom intrycken är för många. Det går helt enkelt inte att hålla koncentrationen och hela situationen leder till frustration för barnet i fråga, övriga barn och ledare.
Barn med särskilda behov löper risk för utanförskap. Idrottsgemenskapen är en viktig del för att stärka den sociala kompetensen vilket också förebygger utanförskap senare i livet. Därför borde dessa barn ges möjlighet att träna i mindre grupper med fler vuxna per barn och gärna med ledare som har kunskap till exempel i stödtecken.
Motion och rörelseglädje är en fråga som i huvudsak tillhandahålls av tredje sektorn. Det vore viktigt att kommunerna, i sitt förebyggande arbete, skulle fungera som en brobyggare mellan föreningarna och barnen med särskilda behov. Det är också rimligt att kommunerna går in med de ekonomiska medel som uppstår av en högre andel vuxna och arbetet med att ta fram specialmetoder och instruktioner.
I staden har liberalerna lämnat in en motion som begär att staden efterfrågar intresse bland Mariehamnsföreningarna att starta upp speciella grupper för småbarn med särskilda behov, med eller utan diagnos, samt därefter tillgodoser dessa barn med verksamhet som är anpassad för dem. Jag hoppas att detta blir av och att andra kommuner följer efter. Det är ett klokt förebyggande arbete.
Ingrid Zetterman (lib)