Gruppanförande 14 sept 2020 om tilläggsbudget 4
Talman
Inledningsvis kan vi konstatera att liberalerna gjort sitt allra bästa för att bidra till processen. Vi har lämnat in 14 budgetmotioner, varav inte en enda är kostnadsdrivande. Dessa kommer att presenteras i separata anföranden, medan liberalernas gruppanförande kommer att beröra helheten.
Att de sex senaste månaderna har varit tumultartade är en underdrift. Osäkerhetsfaktorerna har varit mångfalt fler och större än vanligt på alla nivåer i samhället – individen, föreningarna, företagen, kommunerna och landskapsförvaltningen har alla drabbats av pandemin. För till skillnad från de senaste finanskriserna som drabbat vissa sektorer har så gott som hela samhället träffats av coronapandemins konsekvenser.
De stängda gränserna och den drastiska minskningen av ekonomisk aktivitet har skapat en efterfrågechock och också en utbudschock, någon finanskris har vi inte. Än i alla fall. Det här är både bra och dåligt. Dåligt på det sättet att vi är ovana att hantera efterfråge- och utbudschocker till skillnad från de finanskriser som vi lärt oss hantera, dåligt för att den höga sysselsättningen som vi är så vana med nu sjunkit till nya bottennivåer men bra, bra för att pengarna flödar mer än vanligt i kris.
Att det finns pengar på marknaden skapar möjligheter. Det Åland behöver nu är att få hem medel utifrån, dels i olika projektfinansieringar från EU och andra institutioner och dels externa medel genom det privata näringslivet. Därför är forsknings- och utbildningssatsningar och en liberalisering av näringsrätten hörnstenar i liberalernas tillväxtpolitik.
För nu finns det pengar på marknaden vilket syns bland annat genom hur börserna agerat på krisen. Vi har några branscher som gått stark innan coronakrisen och fortsätter göra det. Jag pratar huvudsakligen om banking, försäkring, IT-klustret och vissa delar av tillverkningsindustrin. Det har funnits intresse av att bilda nya dotterbolag som tyvärr hamnat på annan ort. Det är dags att visa politisk handlingskraft gällande näringsrätten!
Bolagiseringen av Högskolan går vidare, detta är också ett projekt som måste hanteras brådskande. Vi har inte råd att missa mer EU-medel. Vi har en åttonde minister för den här posten, det är märkligt att processen inte kommit längre. Vi behöver få en samlad kraft för forskning och projektinhämtning som kan jobba för en högre produktivitet, stärkt humankapital och starkare lönsamhet på hela Åland. Grunden består i att satsa PAF-medel, vi måste våga göra långsiktiga satsningar genom att ge en rejäl grundplåt till Högskolan.
Talman. Nu måste Åland satsa på tillväxt mer än någonsin.
Det handlar om utbildning, stärkt sysselsättning, effektivering och om
digitalisering. Vi sympatiserar till stor del med de skrivningar som finns i
allmänna motiveringarna men förvånas över att ingenting återkommer i
detaljmotiveringarna eller att finansieringsmodeller synliggörs. Är detta en
bluffbudget eller avser landskapsregeringen att göra något på riktigt? Alla
budgetmoment anger inbesparingar, inte några satsningar. Det är helt
icke-transparent för lagtinget och hela det åländska samhället hur satsningarna
ska finansieras. Om det är ombudgeteringar från tidigare budgetar – beskriv då
det, berätta vad och hur man är beredd att satsa! Nu jobbar man helt bakvägen.
Man tar bort pengar med ena handen, vilket bland annat lett till att
vuxenutbildningar stoppats inför hösten för att sedan säga att man ska satsa på
utbildning men inte hur. Insatserna borde ha varit på plats redan! Det borde ha
varit det direktivet som utbildninginstanserna skulle ha fått i juni!
Utbildningen är en del av sysselsättningen, arbetsplatserna en annan. Vi ser
klart behovet av satsningar i denna riktning, men understryker vikten av att
det, att det vi använder skattemedel till ska ha effekt också på lång sikt. Det
gäller att gynna ökad lönsamhet så vi får starka företag med muskler att både
investera och anställa. Och lagtinget har rätt att veta hur mycket detta är
beräknat att kosta, det räcker inte med att hänvisa till en tidigare
tilläggsbudget. Vad uppskattas det att det kostar i år och vad kommer det att
kosta 2021?
Sysselsättningen ska alltså högprioriteras, det delar vi landskapsregeringens uppfattning om liksom vi delar uppfattningen om att det är tydligt att landskapsregeringen behöver fortsätta digitalisera Åland, och man behöver särskilt stärka sin beställarfunktion. Men vi hävdar att man också behöver arbeta med generell organisationsutveckling för att anpassa organisationen till nya arbetsmodeller. Men när det gäller skrivningarna i tilläggsbudgeten råder förvirring. Vad vill landskapsregeringen egentligen med ÅDA? Vi stödjer tankarna om digital transformering, men undrar som sagt vad ska hända med ÅDA. Vi har inte råd att dubblera poster. Om landskapsregeringen uppfattar något som trasigt, laga det. Köp inte nytt.
Talman. Vi ser två mycket stora brister i tilläggsbudgeten. Det ena gäller senfärdigheten och det andra gäller bristen på strategi och långsiktighet.
Budgeten skulle ha kommit före sommaren, nu står lagtinget här som en gummistämpel. I princip alla öppnade budgetmoment är redan genomförda. Det här förfaringssättet är inte acceptabelt, corona eller ej. Det undergräver hela självstyrelsen, lag och ordning måste följas. Dessutom har landskapsregeringen inte modet att följa lagtingets mycket goda exempel kring beskrivningen av hur inbesparingarna genomförts. Majoritetsblocket har uppenbart inget att invända mot att inte ha koll. Eller vet ni vad som hänt i de olika myndigheterna och verksamheterna? Vet ni vilka projekt som stoppats, vilka lektioner som inte blir av? Bryr ni er? Vi är invalda av Ålands folk, det är dags att börja ta ansvar! Och vi kan lova er, liberalerna kommer att vara arbetsvilliga. Vi kommer inte att stoppa varken extra plenum eller långa utskottsdagar.
Den andra delen som är under all kritik är bristen på långsiktighet; det finns ingen strategi, inga ramar, ingen prioritering, ingen tanke om när och hur länge samhället ska stimuleras och hur ekonomin åter ska komma i balans. Landskapsregeringen lever i limbo under mantrat att man ska invänta finansministeriets prognoser – men vad vill ni? Vad vill regeringsblocket? Hur ska finanspolitiken skötas? Det här liknar ingenting. Det skapar oro hos företag, föreningar och hos hushåll. Landskapsregeringen behöver verka stabiliserande på alla nivåer. Det duger inte längre med att finansminister Eliasson säger ”Jag vet inte”. Varför har inte landskapsregeringen tagit hjälp med att ta fram olika strategiförslag? Vi är som sagt inte vana att hantera efterfråge- och utbudschocker, idéutvecklingsgrupperna var ett bra inspel men var är de djuplodade nationalekonomiska analyserna? Tror landskapsregeringen att man besitter all kunskap i majoritetsblocket? Det liknar faktiskt ingenting talman, vi står i beråd att skuldsätta ålänningarna med ytterligare 2000 € per person och då, bästa minister Eliasson, räcker det inte med besvara frågan om hur budgeten ska gå ihop så som ministern gjorde förra veckan – citat- ”Jag vill inte komma med några gissningar. Det kan gå sämre och det kan gå bättre. Förhoppningen är att det ska ljusna och gå bättre.” Det bästa vänner är finansministerns analys: ”Det kan gå sämre och det kan gå bättre. Förhoppningen är att det ska ljusna och gå bättre.” Var, bästa landskapsregering, är ordningen på pengarna, var är strategin som ska bära Åland ur krisen? Eller är det faktiskt så illa att ni bara sitter och hoppas på att det ska ljusna och gå bättre?
Tack Talman.