Talman. Ett godkännande av Parisavtalet, vilket jag utgår från att vi kommer att nå, är historiskt. Om 25 år kommer vi att fira godkännande av detta avtal så som vi i helgen firade att barnkonventionen fyllde 25 år. Parisavtalet är ett av de mer progressiva klimatavtalen som undertecknats. Parisavtalet ska, med all rätt, ses som en diplomatisk framgång och avtalet visar en tydlig riktning men mycket finns kvar att göra. Vi här på Åland ska inte nöja oss med de krav som Parisavtalet ställer, vi måste gå längre.
För någon vecka sedan sa chefen för FN:s miljöprogram UNEP Erik Solheim, på tal om att Parisavtalet inte räcker, så här till Yle: ”Det växande antalet klimatflyktingar som drabbas av hunger, sjukdom, fattigdom och konflikter kommer att vara en konstant påminnelse om vårt misslyckande. De vetenskapliga bevisen visar klart att vi måste agera snabbare.”
Ryggmärgsreaktionen blir nog för många att undra vad vi har ansvar för att minska antalet klimatflyktingar? Och vad har lilla Åland för betydelse bland jättar som USA och Kina? Till skillnad från många andra samarbeten där man aldrig blir starkare än sin svagaste länk så gör alla människors, organisationers, och nationers val skillnad när det gäller klimatet. Klimatfrågan visar med all önskvärd tydlighet att vi är världsmedborgare som tillsammans med våra syskon från all världens länder kan göra skillnad. Vi tillhör den del av världen som förbrukar mest och därmed påverkar klimatet mest. Det är framförallt vi som ska ändra våra konsumtionsmönster, vårt resande och våra vanor.
Det är därför bra att landskapsregeringen arbetar så aktivt med hållbarhetsfrågor. Vi behöver frigöra oss från fossila bränslen men också öka medvetenheten om klimatfrågan. Min hälsning till landskapsregeringen är därför: Håll i det fantastiska arbete ni påbörjat, ni har en strategi – följ den, för hela världens skull!
Talman. Att lyckas få bukt med klimatförändringarna är ingen enkel sak. Parisavtalet syftar till att temperaturhöjningen ska hållas under två grader, det låter enkelt men är desto mer komplicerat. För att lyckas måste vi arbeta på alla plan, från det globala till det individuella. Att godkänna Parisavtalet är gränsen för vad som är anständigt. Så när vi godkänner avtalet så måste vi ha insikten att vi behöver och ska göra mer.
Tack Talman